Friday, August 21, 2009

Massmördare hyllas som hjälte i Libyen.


Den Libyska agenten al-Meqrahi som dömdes för att ha sprängt julflyget Pan Am 103 med alla passagerare i småbitar frigavs från fängelset i Skottland. Trots att han år 2001 dömdes till livstids fängelse vilket är minst 27 år bakdaterat från 1999 då han greps släpps han nu efter att ha avtjänat en liten del av straffet.

USA tog bort terroriststämpeln på Libyen efter att den Libyska diktatorn Khadaffi gått med på att erkänna skuld till brottet, betala stora skadestånd och lämna ut ett par av de skyldiga statliga Libyska agenterna till en internationell domstol. Nu fullföljs inte domen på den dömde agenten vilket är ett brott mot det avtal som arbetades fram mellan Libyen och de länder som hade offer i katastrofen.

I muslimsk tradition vill man orsaka störst skada hos "fienden" helst på deras helgdagar, därför sprängdes Pan Am 103 nära jultid den 21 December, 1988. Orsaken till att planet sprängdes har inte klarlagts, men en feg sinnesjuk diktator som hatar allt och alla i väst anser sig nog alltid ha orsak att ta livet av oskyldiga människor. En teori är att dådet var ett beställningsjobb från en annan muslimsk terrorstat - Iran.

Libyen borde nu igen klassas och behandlas av omvärlden som den terrorstat det är. Varje regering med ansvar borde protestera mot att Skottland lämnar ut massmördaren innan hans staff är avtjänat till fullo. Att han är sjuk är ingen förmildrande omständighet, det finns ingen anledning att hjälpa eller tycka synd om massmördare.

Hur kommer den Svenska regeringen hantera saken? Om Sverige inte utfärdar kraftiga fördömanden så hamnar vi som vanligt i periferin av hur kloka nationer borde agera.

Moraliskt sett så borde Skottland få ett klart budskap, vi borde bojkotta Skottland tills myndigheterna har en godtagbar förklaring på varför vi ska ha medlidande med en av nutidens mest groteska massmördare. Givetvis borde all handel med Libyen upphöra. Man kan läsa mer om massmordet på offrens hemsida, VictimsofPamAmFlight103.org.

No comments: